Det står en gammal gravsten i minneslunden på Vä kyrkogård

Publicerad i Kristianstadsbygdens SläktforskarFörening (KSF) medlemsblad "C4-häradsbladet" nr 2 - 2003

Den gamla  gravstenen, som i dag står som en symbol över livets förgänglighet, huggen som en trädstam med avsågade grenar, har en liten historia värd att berättas. Den gamla slitna stenen som en gång stått på graven över Sven Johnsson, född 1865, död 1906 och hans maka Blända Johnsson, född 1873, död 1936, höggs av stenhuggaren Anders Persson – Wennberg från Vä, som levde mellan åren 1854 – 1906. Anders Persson – Wennberg föddes i Vä den 2 april år 1854. Föräldrarna var Per Olsson och Hanna Nilsdotter som då bodde på Vä nr.32. Anders var det fjärde barnet i familjen. Med tiden kom han att få ytterligare fyra syskon. Under hela Anders uppväxt bodde familjen kvar i Vä. När Anders var 17 år gammal gav han sig ut för att tjäna som dräng. Färden gick till grannförsamlingen Skepparslöv och gården Öllsjödal. Han stannade ett år på Öllsjödal nr.5, för att sen flytta vidare till Åsum 1872. På gården Åsumtorp stannade han i ett år, sedan gjorde sig kanske hemlängtan påmind för han återvände till Vä 1873. På gården Nöbbelöv Nr: 16 städslade han sig för ett år, men kanske hade han redan då andra planer för sin framtid. Året efter, när Anders har fyllt 20 år låter han värva sig för tre år som Artillerist vid Wendes regemente i Kristianstad.

I mönstringsrullan för Wendes artilleriregemente är 1874 kan man läsa att Anders skrevs in i regementets rullor som Nr: 109 på 6:e kompaniet, med namnet Anders Wennberg. Soldatnamnet han tar har han med all säkerhet fått inspiration till av sin äldre syster Annas man, Ola Vennberg från Nöbbelöv, som även han varit soldat. Namnet Wennberg kommer han sedan att behålla som efternamn resten av sitt liv. Man kan också läsa att han är 5 Fot & 5 Tum lång, vilket motsvarar ca: 164 cm. Men tiden som värvad blev inte lång. När det första kontraktet löpte ut år 1877 tackade Anders för sig och lämnade militärlivet. Sen följde det några oroliga år för honom. Det står i kyrkans flyttningslängder att han flyttar till Vä 1/11- 1877, men där fanns han inte det första halvåret 1878. Först den 31/8-1878 noteras det i inflyttningslängden att Anders kommit åter från Kristianstad. Så han tycks ha dröjt sig kvar i staden av någon anledning. Men efter det skrivs han på Vä Nr: 68 för några år framöver. Men även det är rätt osäkert. Vid tre olika tillfällen tar nämligen Anders ut flyttningsbetyg för att söka arbete på annan ort.  År 1882 tar han ut betyg för att söka arbete i Danmark, år 1887 för att söka arbete i Ronneby och Carlshamn och 1889 för att söka arbete i Wittskövle. Under dessa år finns han hela tiden noterad på Nr: 68, men om han verkligen bor där är mycket osäkert. Det tycker nog prästen med, för i Vä husförhörslängd för åren 1889 - 1894 finns Anders införd längst bak i boken under rubriken "På byn". Där står han skriven som f.d. artilleristen Anders Wennberg med noteringen "Saknar stadigvarande hemvist". Men efter det började han nog finna sig till rätta.  

Den 30/10-1896 gifter sig Anders med sin kusin Anna Andersdotter från Vä. De bosätter sig i Vä på Nr:53 i det som kallades "Klyberska statshuset". Tillsammans har de redan då dottern Hilda. Åren 1897 och 1898 födds ytterligare två flickor men ingen av dem får leva längre än 2-3 år. År 1902 födds dottern Frida. Tillsammans får de fyra barn men av dem är det endast döttrarna Hilda och Frida som får leva och växa upp i familjen. I de efterföljande kyrkoböckerna skrivs Anders sedan för första gången som Stenhuggare till yrket. Kanske gick han i lära och jobbade med det under de "oroliga" åren.  Med tiden kom han att ha ett eget stenhuggeri. Detta stenhuggeri skall enligt en muntlig uppgift av äldre släktingar, legat någonstans i Nöbbelövstrakten. Under sin yrkesgärning, där han blev känd som en mycket duktig yrkesman, lär han bl.a. ha huggit till ett flertal mycket fina gravstenar genom åren. Ett tvillingpar stenar, konstfullt huggna som avsågade trädstammar var tänkta att pryda hans och hustruns grav en gång i tiden.

Men tyvärr avled Anders hastigt och oväntat vid bara 52 år ålder, den 30 maj År 1906. Anders lämnade hustrun Anna som änka med två minderåriga barn att försörja. Enligt den bouppteckning som upprättades så var behållningen i dödsboet bara 25.68 Kr (motsvarar ca.1250:- i år 2009:s penningvärde), så änkan tvingades att sälja det som gick att avyttra, huggen och ohuggen sten, och däribland de två mycket speciella gravstenarna. En hamnade i Malmö och den andra finns just på Vä kyrkogård, där den idag står som en vacker symbolisk gravsten i minneslunden.  

Anna flyttade sedan med sina två flickor till ett hus på Vä nr:48. Om Anna kan berättas att hon fick leva ett långt liv. Den 13 maj 1939 avlider Anna, nästan 81 år gammal. Döttrarna blev vuxna och gifte sig med tiden. Hilda gifte sig med Ola Welander, skomakare i Örmatofta by. Författaren till dessa rader är barnbarn till Ola och Hilda.