|
Postman och lantbrevbärare i Vä socken i början av förra seklet. Tidigare publicerad i Kristianstadsbygdens SläktforskarFörening (KSF) medlemsblad "C4-häradsbladet" nr 1 - 2008 Min morfars far har jag av naturliga skäl aldrig haft förmånen att få träffa. Han lämnade jordelivet redan 22 år innan jag själv kom dit. Men ändå, på något sätt känns det som att jag haft möjligheten att få lära känna honom till en del genom min släktforskning. Min morfars far hette Sven Nilsson och föddes i midsommartid år 1863 i Nöbbelöv i Vä socken. Föräldrarna var Nils Svensson hans hustru Anna Jönsdotter. Båda föräldrarna hade sina rötter sedan flera generationer djupt ner i Gärds Härads mylla. Fadern Nils var från Venestad och modern Anna från Västra Vram. De hade flyttat till Nöbbelöv nr: 6 i oktober 1861 och den 3 november samma år står deras bröllop. Nils och Anna bor kvar på nr.6 och den 23 juni 1863 föds deras enda barn, sonen Sven. När Sven var 7 år gammal, den 2 december 1870 flyttar familjen och då går flyttlasset till Träne församling och en bostad på Bröt nr.3 Där skrivs fadern först som husman och några år senare som husägare i eget hus, och där stannar Sven tills det är dags att försörja sig själv. Den 2 oktober 1881 städslas Sven som arbetare på Nöbbelöv nr.2, som då ägs av kyrkvärden och Åbon Jöns Nilsson. Sven är då 18 år gammal och han stannar på gården 3 år. Under den tidsperioden gör han även sin militärtjänstgöring, som på den tiden var 30 dagar fördelat på två år. Det finns i kyrkoboken en anteckning att Svens värnpliktsnummer är 248-12/1884 som talar om att han då tillhörde Gärds kompaniområde på Norra Skånska Infanteriregementet I 24.
I september 1884 flyttar han till Louisefarm i Träne för ett arbete som stalldräng där. Sven har nog redan tidigare träffat sin blivande hustru Kersti Åkesdotter från Salskog som då tjänade som piga på en gård på Träne Nr: 8. Det dröjer bara en månad efter hans ankomst till Träne innan Sven och Kersti gifter sig i Träne Kyrka den 25 oktober 1884. Under de kommande sex åren på Louisefarm föds de tre första barnen, Nils Anton Svensson, 1885-1955, Petter Svensson, 1887-1969 och Anette, 1889-1963 (gift Andersson). Året 1890 flyttar så familjen till Nr: 19 Venestad Gård, där Sven nu fått arbete som huggedräng (En huggedräng var en slags gårdssnickare som ofta jobbade i huggeboa, även kallad snickarboa). På Venestad Gård föds de tre yngsta barnen, Ida Elvira, 1892 – död före 1932, Henning Svensson, 1895-1963 (författarens morfar) och Åke Bernard Svensson, 1897-1972. I Venestad trivs nog Sven och Kersti rätt bra för dom stannar i 17 år, Sven är under hela denna tid skriven som hyggesdräng i de olika kyrkoböckerna. Men år 1907 när Sven är 44 år gammal bryter han upp för att flytta till Vä. Familjen bosätter sig på Vä nr.51 i Snårarp, och där påbörjar Sven en tjänst som postman och cyklande lantbrevbärare i Vä med omnejd. I arbetet som brevbärare får han ett mycket gott rykte om sig. Så här skriver Professor Bertil Ejder i Föreningen Gamla Kristianstads årsbok (1975) // – En av de flitigaste genom alla åren att per cykel trampa vägen fram var vår gamle brevbärare. Han var från Vä och hette nog Sven Nilsson, fastän han av många alltid kallades bara "postmannen". Rätt kort till växten under sin uniformsmössa hade han som mest utmärkande drag ett par präktiga mustascher av Bismarckmodell. Han var plikttroheten personifierad: var söckendag vid tretiden började han, hans cykel och hans stora väska skymta borta vid smedjan, han rörde sig alltid i samma besinningsfulla men effektiva takt, ställde sin cykel vid vår stora alm vid grinden och kom in och stoppade dagens skörd av post genom luckan i vår dörr. Fast när blåsten och vintern satte in, sinkade de honom ju lite. Men också bara lite. Det hände nog inte en gång per vinter att han fick ge upp delar av sin runda och lämna allt sitt anförtrodda gods i butiken, som låg närmare hans väg hemåt. Postmannen sade mycket sällan någonting, och jag kan knappt erinra mig ha sett hans huvud utan mössan. Möjligen tog han dock av denna, när far vart år just före jul gav honom julklappen, som oföränderligt var tre kronor. // Åren går och den 13 augusti 1928 blir Sven änkling när hustrun Kersti avlider, 71 år gammal. När sorgeåret är förbi i september 1929, gifter sig den då 65-årige Sven om sig med Göta Linnea Johnsson från Blekinge. Och han får i det nya äktenskapet ytterligare tre barn, Ulla-Britt – 1930, Hans Rune -1932 och Ingrid Marianne -1933. Tyvärr får Sven aldrig se sitt yngsta barn födas, då han omkommer drygt ett halvår förre i en tragisk och för den tiden rätt ovanlig olyckshändelse. I Kristianstadsbladet från 18 november, 1932 kan man läsa om en trafikolycka vid de så kallade Stockholmshusen i Vä, där postmannen Sven Nilsson dagen före blivit allvarligt skadad. Under sin postrunda svänger han tvärs över vägen utan att observera en bakifrån kommande Malmöbil. Han blir påkörd, kastas upp på motorhuven och slår skallen i vindrutan med en sådan kraft att han spräcker skallen och blir medvetslös. Han förs till Kristianstads Lasarett där han avlider 3 dagar senare, den 20/11-32 utan att ha återfått medvetandet. Enligt en nedskriven kort berättelse i en av Gärds Härads hembygdsböcker (Nils Jönsson - Barndomsminnen från Vä, 1987) så hade Sven vid ett flertal tillfällen blivit varnad just för sitt sätt att cykla och korsa vägen. Sven tog dock inte dessa varningar på allvar. Nils Jönsson berättar så här i sina minnen 55 år efteråt: //- Lantbrevbäraren Sven Nilsson från Snårarp var en pålitlig man, som i ur och skur med sin väska på cykeln, fylld av brev och tidningar, gjorde sina vardagliga turer från stan till bygdens folk. Trots grannars förmaning att vara försiktig i trafiken, som han bemötte med orden ”di får rätta sej efter mej, jag har ju märket i mössan”, så förolyckades han sedermera i början på 1930-talet vid Stockholmshusen när han med sin cykel korsade landsvägen. // Nils Jönsson fortsätter längre fram i sin minnesberättelse att beskriva var någonstans i Vä som Stockholmshusen låg, som ju var den plats där Sven Nilsson blev påkörd. Jag återger den texten något förkortad här: // Strax öster om möllan och nedför backen, efter det att strädet nått fram till stora landsvägen (nuvarande Kung Knuts väg) låg de s.k. Stockholmshusen. Det var 5 st hus, Väs sista utpost på vägen mot Kristianstad, varvid Skärdalsbäcken utgjorde gränsen. I första huset till höger bodde Anna Lövgren. Hennes man var sjöman och seglade på de stora haven. Deras hus var sammanbyggt med Sigrid Jakobssons i vilket hus vi bodde de sista åren av 20-talet. Vidare var det Liljeroths, nuvarande Annehills plantskola. På vänster sida av vägen låg först Per Hans med systern Elna Per Hans och Per Hans dotter Tina med sonen Rickard. Närmast den så kallade Skärdalsbäcken som numera lagts i kulvert under Kung Knuts väg, bodde snickare Ljungkvist. Av dåvarande Stockholmshusen finns nu endast 1 st kvar, och det då kallade strädet (vägen) finns ej heller. //
Några av Svens barn från de båda äktenskapen stannade och verkade i trakterna i och runt Vä, så det bör finnas att antal nu levande ättlingar kvar där fortfarande. Dessa ättlingar och övriga med intresse eller mer kunskap om Sven Nilsson är mycket välkomna att ta del av släktens vidare utbredning i tiden. Forskat och nertecknat av Sven Nilsson´s barnbarnsbarn, Bengt Welander,
|
Begravningen
för Sven Nilsson hålls en vecka senare. Den 28 november - 1932 finns
ett längre begravningsreferat infört i Kristianstadsbladet. Sven
Nilsson fick en mycket högtidlig begravning på Vä kyrkogård. Kistan
bars till graven av uniformerade posttjänstemän, ett flertal kransar
blev nerlagda av bl.a. postmanna