Fader: okänd

Vid mitten av 1800-talet föddes en tiondel av alla barn i Sverige utanför äktenskapet. Därför stöter de flesta släktforskare på ”oäkta” barn, ofta med noteringen ”fader: okänd” i födelseboken. Chansen att hitta namnet på fadern är normalt mycket liten.

Förr i tiden var det stor skandal om en kvinna blev med barn utan att vara gift. Ville det sig illa vägrade mannen att erkänna faderskapet. Kanske betalade han sig fri. Ja, i några fall blev det förstås giftermål, trots allt. Oäkta barn har förekommit i alla samhällsgrupper. Förr hette det sjätte budet: ”Du skall icke begå hor”. Senare har ordet hor bytts ut mot äktenskapsbrott. Det var mer rakt på sak förr i tiden. Som ”oäkta” definierades i 1734 års lag ett barn som föddes utanför äktenskapet och utan trolovning eller äktenskapslöfte. Om föräldrarna senare gifte sig upphävdes barnets oäkta status.

Och lagarna var annorlunda. Kyrkans kontroll via lagstiftningen var hård, inte minst under 1600- och 1700-talen. Inga barn fick födas utom äktenskapet. Mannen och kvinnan skulle vara gifta med varandra – annars var det straffbart att få barn. Följden blev att många ”oäkta” barn som kom till världen föddes i hemlighet – med barnamord som följd.  Detta innebar en ekonomisk förlust för landet. 1778 kom därför det så kallade ”barnamordsplakatet” som gav mannen – och i vissa fall även kvinnan – rätt att vara anonyma Barnmorskorna förbjöds att fråga efter barnafaderns namn vid förlossningen. Ingen fick efterforska eller göra utredning om barnets ursprung. Denna lag gällde ända fram till 1917. Oäkta barn saknade arvsrätt fram till 1866, då de fick ärva efter modern. Först 1970 infördes full arvsrätt efter fadern. Under 1600- och 1700-talen var lagens syn på sedlighetsbrott mycket sträng. För lönskaläge (sexuellt umgänge mellan ogifta personer) var straffet böter. Om förseelsen upprepades fördubblades böterna. Enligt 1686 års kyrkolag straffades de skyldiga även med uppenbar kyrkoplikt, dvs. de fick sitta på ”skampallen” i kyrkan under gudstjänsten. 1741 ändrades det kyrkliga straffet till enskild kyrkoplikt, som ägde rum mer avskilt i sakristian. Kyrkoplikten avskaffades 1855, men flera årtionden framåt förekom enskild skrift med liknande funktion. Ett steg mot en mildare lagstiftning var Gustav III:s barnamordsplakat 1778, som gav kvinnor rätt att föda anonymt (en möjlighet som fanns t.o.m. 1917). Syftet var att minska antalet fall där utomäktenskapliga barn föddes i hemlighet och sedan dödades. Som en följd av denna reform förekommer i födelseböckerna, främst i större städer, även okända mödrar.

1810 avskaffades det världsliga straffet för kvinnan för lönskaläge första och andra gången. Det ledde till att de flesta fall aldrig hamnade inför rätta. Tidigare hade ogifta kvinnor som blev gravida alltid dömts eftersom de inte kunde dölja sitt brott. Männen hade lättare att komma undan. Om det inte fanns några vittnen kunde mannen svära sig fri från anklagelsen genom s.k. edgång (med hand på bibeln). I fortsättningen kunde kvinnan visserligen stämma mannen för att kräva honom på understöd, men det var betydligt vanligare att man gjorde upp i godo. Mannens möjlighet att betala underhåll var större om han inte dessutom skulle betala dryga böter. Och vid en eventuell frikännande dom skulle han ju slippa betala underhåll. Den risken var de flesta ogifta mödrar inte beredda att ta. 1864 kom en ny strafflag där lönskaläge inte längre var brottsligt för någon av parterna. Då blev faderskapsärenden enbart en civilrättslig process och sådana fall är ännu ovanligare. Anteckningar om "Fader: Okänd" förekommer i kyrkoarkiven en bra bit in på 1900-talet.