Knekten Per Schilt från Fjälkinge dog fredens tjänst i Slechwig år 1850

En förkortad version är tidigare publicerad i Villands härads hembygdsförenings Årsbok 2013

Historiens vingslag slår ibland med oförväntade dimensioner till mot den som släktforskar. I sökandet efter en kvinnlig anförvant på hustruns sida hittades en broder till henne i dödsboken, med noteringen ”avliden i Schleswig”. Första tanken var ju då: Vad gjorde han där?  Efter lite vidare forskning framkom det att han avlidit i det Dansk-Tyska kriget under åren 1848-1851. Vår släkting hade sina rötter uppe i Östra Göinges skogsbygder i norra Skåne och tillhörde således inte Villands Härad i nordöstra Skåne. Men bredvid honom på den gamla kyrkogården i Flensburg, Alter Friedhof, reserverad för krigsgravar från krigen mellan Danmark och stater tillhörande Tyska Förbundet åren 1848-1850 och 1864, vilar en knekt från Villands Härad. Ett tillfällighetsfynd som onekligen ger lite extra spänning åt forskarmödan.

Gravarna på Alter Friedhof visar att till olika platser i Slesvig kommenderats en svensk-norsk armékår 1849-50. 3 850 man ingick, den största fredsstyrka Sverige någonsin ställt upp. I kåren ingick infanteri, kavalleri och artilleri. Deras uppgift var att upprätthålla lag och ordning samt ge civilbefolkningen skydd tills fredsavtal slutits. Ett fredsuppdrag i samma anda som senare FN:s under 1900-talets andra hälft, långt innan FN och fredsbevarande uppdrag hörde till vardagsbilden. Ett uppdrag som ytterst få människor i dag känner till. Soldaterna plockades ut från de i Sverige – Norge då förekommande regementen. Hur vida de kommenderades eller anmälde sig frivilligt framgår inte av historien

Knekten Per Schilt (Persson)

Per Persson föddes på en gård underr Fjälkinge Nr: 42 den 3:e mars år 1825. Hans föräldrar var Torparen Per Jönsson, född 1785-10-06 i Ljungby och hans hustru Anna Jeppasdotter, född 1790-10-22 i Fjälkinge. Sedan tidigare finns det tre syskon, Anna -1814, Margareta -1817, Jöns -1824 i familjen, så det finns säkert många anförvanter kvar i byggden.

Per bor och arbetar hemma tills han blir konfirmerad år 1840. Därefter tar han plats som dräng på en av granngårdarna på nr:42 Fjälkinge. Men dränglivet var nog inget för honom. Bara 18 år gammal låter han i stället värva sig som indelt soldat till roten nr: 17 Gualöv, Livkompaniet under Norra Skånska Infanteriregementet (även kallat 24:e Linjeregementet). Han efterträder där soldaten Johan Dahl, F:1800-D:1842 som varit knekt för roten nr:17 Gualöv i 19 år. Som knektnamn får Per sig tilldelat efternamnet Schilt, vid något tillfälle även skrivet Skilt. Rotebönderna i Gualöv måste varit belåtna med sitt val av knekt. En blott 18-årig yngling, med all säkerhet frisk och stark, borde kunna bebo och vårda soldattorpet på bästa vis i många år framöver. Några krigiska tider var det ju inte längre så några större kostnader för rotebönderna för att skaffa en ny knekt med full utrustning behövde de nog inte bekymra sig om på länge.  Men historiens gång skulle visa sig ha annat i beredskap för dem

Ur de militära rullorna kan man utläsa att Per Schilt, förut kallad Per Persson, född i Fjälkinge socken, antagits till knekt den 24 april 1843 vid regementets rekryterings-mönstring i Christianstad. Ur rullan fram det också att Per var 180 cm lång och ogift. Knekten/infanteristen Per Schildt hade nog framåtanda. Efter två års tjänst som knekt har han genomgått sin första utbildning, och benämns som skarpskytt (prickskytt) fr.o.m. den 22 juni 1845. Bara ett år senare, 1846 verkar han genomgått första befälsutbildningen och blir skriven som vicekorpral, bara 21 år gammal. De flesta indelta soldater kom aldrig så långt under hela sin oftast mångåriga tjänstetid.

Per hade som nästan alla indelta soldater även ett annat ”civilt” yrke eller hantverk vid sidan om militärtjänsten, och för hans del är det som skräddare han drygar ut löningen.  Efter tre års tjänst tycker Per att det är dags att skaffa en kvinna och gifta sig. Den utvalda heter Nilla Nilsdotter, född 1822-03-30 och är en 24-årig knektdotter från Fjälkinge. Hennes fader, rotekopralen Hans Blixt lämnar sitt medgivande till giftermålet tillsammans med Pers högre befäl på regementet. Bröllopet hålls i Fjälkinge kyrka nyårsafton 1846. Några barn hinner det inte komma till välden i äktenskapet innan Pers alltför tidiga bortgång.

Infanteriregementens Uniform 1845 - 1858

Utlandskommendering

År 1849 blossade striderna mellan Danmark och Tyskland åter upp igen för att efter en kort tid, den 10 juli följas av en ny vapenvila. Under tiden fredsförhandlingarna hölls skulle preussiska trupper besätta Holstein, och norra Slechwig ner till Flensburg skulle besättas av 3 850 man svensk-norska trupper. I den svenska styrka som då överfördes ingick det en bataljon på ca 500 man ur Norra Skånska Infanteriregementet. I mitteln av augusti 1849 samlades bataljonen på sin lägerplats i Ljungbyhed, för att sedan därifrån marschera vägen över Åstorp till Landskrona. Väl framme i Landskrona fick manskapet gå ombord på fregatten JOSEPHINE som den 19 augusti lade ut för vidare färd till Sönderborg på södra Jylland, 40 km från Flensburg. En av Norra skåningarnas officerare, Löjtnant Otto Ringheim förde under hela sin tjänstgörning vid regementet dagbok. Han skriver om sjöresan;

”Den 21 augusti kom fregatten in i Sönderborgs hamn utan att någon enda av vårt folk varit sjösjuk, och ankrade under salut och otaliga hurrarop af tusentals officerare och frivilliga i Danska armen”.

Bataljonens uppdrag blev att i norra Schleswig, i trakterna runt danska Aabenraa och tyska Flensburg fungera som en ”buffertzon mellan de två stridande folken. Norra Skåningarna var på plats mellan augusti 1849 och juli 1850. För Per och hans soldatkamrater måste det varit ett stort äventyr, förvisso förenat med en viss fara, att få embarkera på ett av flottans stora krigsfartyg för att fara till tjänstgöring utomlands. De flesta människorna på den tiden kom knappt utanför hemsocknen. Historiebeskrivningen från svenskarnas insats i Schleswig är dålig i svenska källor. Man vet att svenskarna aldrig var inblandade i några reguljära strider med där tillhörande förluster. Men ändå så fick några soldater sätta livet till på främmande mark.  Fast då var det fältsjukan som skördade sina offer. På 1800-talet och tidigare dog fler soldater av sjukdom än i strid. Ingen soldat rapporterades stupad eller skadad efter attentat eller strid. Norra Skånska infanteriregementet rapporterade vid hemkomsten tre döda soldater. Den då bara 25-årige Per Schilt var en av dem. Alla tre soldaterna hade dött efter ådragna sjukdomar, framför allt luftvägsinfektioner. Detta till följd av den hårda vintern och vädrets växlingar mellan snö och kyla. Kalla och dragiga förläggningar och ansträngande marscher tärde säkert också på hälsan. Samtida vittnen rapporterar om den värsta vintern på många år i Flensburg med omnejd.

Död och begraven i Flensburg

Per kom aldrig hem till Fjälkinge och torpet i Gualöv igen. I en brödmönstringsrulla från 1850 vid förläggningen i Flensburg framgår det att Per insjuknat och blivit överförd till det lokala militärsjukhuset, med behållande av lön och bröd i tjänsten.  Efter två veckors vård på sjukhuset avlider Per Schilt. Han dog den 16 mars 1850 och begravdes där borta i fjärran land, långt från hemsocknen och anhöriga.  Löjtnanten Otto Ringheim skriver i sin dagbok från Schleswigfälttåget följande om Pers bortgång;

”Den 16 mars bliva det en dyr dag för oss. Då dog för oss en ung, vacker karl vid LifCompagn: ViceCorp. Schildt i feber. Den 19:e begrofs Schildt med stor högtidlighet på den vackra kyrkogården. Strax efter att liket var nedsatt framkom soldatens värdinna, en tyska och placerade en vacker swensk fana, som tog sig serledes väl ut”.  

Att Pehr fick en ståtlig begravning är rätt säkert. Vid den tiden hörde det till gatubilden i Flensburg att allt som oftast drog militära processioner fram mot Alter Friedhof under utvecklande av all pompa och ståt som sista hedersbevisning åt en avliden soldat. I tidningen Östgöta Correspondenten den 24 november 1849 beskriver tidningens utsände en soldatbegravning: 

”Jag blev i tillfälle att beskåda en ganska högtidlig sorgefest. En karl vid något av Östgöta kompanierna, vilken dött, begrovs nämligen. Processionen var talrik, jag tror hela bataljonen, befälet inräknat, deltog i den. Den dödes vapen låg på kistlocket, smyckad med friska blomsterkransar. Kistan bars av åtta man, föregångna av en pluton under gevär, anförd av en underofficer.  Alla voro klädda i full parad. Sorgmarschen spelad av grenadjärmusikkåren, var hänförande vacker. De djupa melankoliska tonerna rullade högtidligt över den böljande folkmassan och trängde till hjärtat” 

Hemma i Fjälkinge och Gualöv hade Pers unga hustru och andra anhöriga ingen grav att gå till med sin sorg. I stället fick änkan Nilla Nilsdotter enligt den tidens regler högst tre månader på sig att lämna soldattorpet innan Gualöv rotbönder var tvungna att skaffa fram en ny soldat med tillhörande utrustning. Något som de klarade av på snabbare tid än så. Redan den 3:e maj 1850 har de en ny knekt färdig för inmönstring på roten, den 25-årige Per Björk (Mattisson) från Kiaby. Nilla Nilsdotter förblir änka efter Pehr i tre år men sedan hittar hon en ny man. Hon gifter om sig den 25/10 -1853 med Sven Svensson, född 1822 i Fjälkinge. Inte heller i det äktenskapet föds det några barn. Nilla får ett långt liv. Hon avlider i Fjälkinge, 76 år gammal av ”Ålderdomsavtyning” den 28/5-1898.

De svenska myndigheterna, varken de militära eller civila har under alla de gångna åren på något sätt uppmärksammat minnet av de soldater som dog för fredens sak 1848-1851. Men i Flensburg hedrades de redan från början för sin insats. På den delen av kyrkogården där de Svensk-norska soldaterna för alltid vilar reses ett kors med texten:

Om vi hemma eller fjerran falla, hvilken jord som än vårt stoft betäcker,

i wårt rättan Hem wi samlas alla när ur grafvens slumer Gud oss väcker

Några av soldaterna hedrades av sina regementskamrater med en egen sten eller ett kors. Per Schild fick ett gravkors över sig med texten:

 V.Korporalen vid LifKompaniet af Kongl.Svenska 24:e LinieRegementet.

Pehr Schildt.

Föd i Skåne 1825 död i Flensburg 1850

Rättskaffens Soldat. Trofast Vän,

Älskad och Saknad af Kamrater.

Sannolikt var det Pehrs soldatkamrater från Livkompaniet som ju i huvudsak rekryterades från Villands Härad, som den gången lät resa och skriva dit inskriptionen på korset. I brödmönstringsrullan från 1850 kan man läsa ett flertal knektnamn som härstammar just från småbyarna runt om i trakterna av Fjälkinge i östra Skåne.

Där finns bl.a Nr; 54 Nils LILLJA (Nilsson) Född: 18170201 Rote: Vanneberga 2, Nr; 52 Nils HURTIG (Olsson) Född: 18021003 Rote: Ljungby säteri, Nr; 40 Ola BAJARD (Nilsson) Född: 18180401 Rote: Kiaby 25, Nr; 48 Nils NYMAN (Olsson) Född: 18140118 Rote: Nymö 13, Nr; 56 Carl la FLEUR (Åkesson) Född: 18251207 Rote: Östra Ljungby 5, Nr; 61 Nils Ring, (Persson) Född: 18170703 Rote: Gualöv 5, Nr; 58 Anders BYLOV (Persson) Född: 18170413 Rote: Östra Ljungby 2, Nr; 59 Ola FORS (Jönsson) Född: 18081103 Rote: Tosteberga 14, Nr; 49 Nils KATZLER, (Jönsson) Född: 18280123 Rote: Vanneberga 1, Nr; 57 Sven ID, (Svensson) Född: 18060607 Rote: Östra Ljungby 4, Nr; 39 Pehr SIRAT (Nilsson) Född: 18090120 Rote: Kiaby 1 och många fler med dem.

Sommaren 2013 besökte författaren med fru Flensburgs gamla kyrkogård, Alter Friedhof. Kyrkogården ingår numer som en del av ett historiskt museum som ligger bredvid kyrkogården i en slottsliknande byggnad från sent 1800-tal. En mycket intressant och historiskt givande tur. Vi hittade utan problem våra eftersökta gravar. De ligger väl samlade i ena hörnet av kyrkogården. Där finns ”krigsgravar” från de båda tysk-danska krigen 1848-1851 och 1864. Gravarna förekommer blandat, tyskar, danskar, norrmän och svenskar, tillsammans med ett antal olika minnesstenar och monument över deras hjältemodiga insatser där de offrade livet. Flensburgs myndigheter bär sitt ansvar väl och vårdar dessa gamla gravar noga. Gräsmattor och planteringar hålls i ordning och gravstenar och kors hålls i godtagbart skick. Dock skall det ju märkas att de äldsta faktiskt är 168 år gamla. Imponerande att de fortfarande finns kvar…

Fakta om Norra Skånska Infanteriregementet (även kallat 24:e Linje-regementet)

Uppsattes 1811 och dess förste regementschef var Georg Carl von Döbeln. Regementet vapenövades på Kvidinge hed och Bonnarps hed, men från 1831 på Ljungbyhed och flyttades 1923 till nybyggda kaserner i Kristianstad. År 1928 ändrades förbandsbeteckning till I 6 med bibehållet namn. År 1963 omorganiserades Norra skånska infanteriregementet till pansarregemente med namnet Norra skånska regementet (P 6). Under indelningsverket tid roterades Norra Skånska regementet åren 1811-1901 med 522 rotar i Kristianstads län och 462 i Malmöhus län, totalt 984 rotar/knektar, fördelade på åtta kompanier. Livkompaniet ”Villands” hade 100 indelta knektar under åren 1843-1853. Dock hölls genom åren en del rotar vakanta av kostnadsskäl. Men det var drygt halva regementet man skickade ut i ”fredstjänst” den gången åren 1849-1850.

Bilder från Alter Friedhof i Flensburg 2013

Den Manen
der für
Schleswig - Holstein
1848 - 1851
gefallenen Krieger
gewidmet vom
Schleswig. Holst. Kampfgennossenverein
und dentshen Patrioten
in Flensburg

ISTED

DEN 25, JULI 1850

Istedlejonet

Landets Drot Frederik VII
rejste disse 51 minnesstene for
Faedrelandets Kemper
der faldt i Sejerns Stund
d. 25 juli 1850 ved Isted

Svenske Husaren
No. 53
Runquist
död den 12 November
1849

Svenske Soldaten
No 61 Borgfeldt
vid 1:st Compagn. af
Kongl. Vermlands
Fält Bataljon
född d. 5. Decc 1812
död d. 12.dec. 1849

Swenske Soldaten
No 21 Maggeby
wid Lif Comp af
Wermland fält
Bataljon
född d. 24 Nov. 1815
död. d 15 Oct. 1849

Om vi hemma eller fjerran falla, hvilken jord som än vårt stoft betäcker,

i wårt rättan Hem wi samlas alla när ur grafvens slumer Gud oss väcker

Minnesstene for
Faedrelandets Kemper

Resta av Danmarks Kung Frederik VII

Svenske